Annons
Annons


BILDBOMB FRÅN FALLSKÄRMSHOPPET!


Planet som vi hoppade ifrån…

skydive_blogg4
Jag tillsammans med min instruktör påväg in i planet, först in och sist att hoppa.. (snygg jag är i hatt väl?)

skydive_blogg6
På flygplanskanten 4000 meter upp i luften. Ingen återvändo, bara att hoppa!

skydive_blogg7Fritt fall 2500 meter, vilken otroligt häftig känsla det var!

skydive_blogg5Sjukt mycket glädje!

skydive_blogg8
Efter 1 minuts fritt fall fälldes fallskärmen äntligen ut och det gick att slappna av något… 😉

skydive_blogg2

Annons

skydive_blogg1Så landade vi äntligen tryggt och säkert!

Wow! Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska kunna beskriva denna otroligt häftiga upplevelse. Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det är en fantastisk känsla när man gör någonting som är emot naturen, man hoppar ju inte ut ur ett flygplan, det är inte normalt!

Jag förklarade ju för er hur nervös jag var hela veckan och jag trodde att jag skulle dö på väg upp i planet av nervositet. Av någon konstig anledning slutade jag att vara nervös så fort vi kom till flygfältet och sedan kom det aldrig tillbaka. Jag var bara så sjukt laddad och ville bara upp i planet och hoppa. Jag fick en jättetrevlig instruktör som fick mig att känna mig väldigt trygg.

Vi hoppade sist av alla och då trodde jag att mina nerver skulle starta igång men jag ville nästan knuffa ut de andra snabbare så jag skulle kunna få hoppa. Väl på kanten så kändes det så overkligt att blicka ner mot marken. Det var inte läskigt alls (vilket var min största rädsla) utan jag ville bara ut och flyga. Så när vi hoppat ut så kittlades det i magen kanske två sekunder och direkt efter sa jag högt för mig själv ”WOW”. Efter en stund klappade instruktören mig på axlarna och jag fick släppa ut armarna och känna lufttrycket. Vilken otrolig kraft och hastighet. Vi föll i 200 km/h och det kändes som att ansiktet skulle falla av haha.

Efter ca 1 minut av fritt fall så fälldes fallskärmen ut och vi svävade ner mot marken och det tog väl ca 5 minuter. Det var solnedgång och det glittrade i naturen. När vi sedan landade så kände jag mig helt lugn och fyll med glädje. Mötte upp de andra och vi var nästan helt tysta, alla i total harmoni och lycka. Vilken cool endorfinkick, man hamnade som i ett meditativt stadium.

Det kändes som att kroppen var en enda cell och att man fått en massage inuti hela kroppen. Den känslan har jag fortfarande kvar idag. När jag tänker på det känns det overkligt att jag hoppat, men jag är så glad att jag har bilder från hoppet så att jag kan minnas. Det skulle dock inte förvåna mig om jag gör detta igen.

Har ni hoppat fallskärm? Hur upplevde ni det? Skulle ni vilja hoppa? Berätta gärna 🙂

3 kommentarer | Translate


Annons



Laddar