Annons
Annons


Stor vilja men ingen ork…


Det känns som att det är lite tabu att klaga när man är gravid för allt ska ju vara så underbart hela tiden. Och självklart är det så till stor del, förutom när det kommer till de saker jag vill göra för att må bra. Det är en ständig utmaning att lägga sitt eget ego åt sidan för någonting större. Jag älskar utmaningar och även denna. Men vissa dagar känns det lite tyngre än andra.

Annons

Till exempel har jag inte kunnat träna på ganska många veckor nu på grund av att jag fick tidiga sammandragningar. Istället har jag fått ta promenader, men endast väldigt långsamma och maximalt tre till fyra kilometer, sedan säger kroppen och foglossningen stopp. Varje dag har jag så stark längtan att få träna och de fyra månader som är kvar känns som en evighet. Nu känns rehabträningen som en lyx vägt mot att inte kunna träna alls.

Gick till gymmet imorse i förhoppning om att om jag tar det riktigt lugnt, utan vikter och mycket vila, så kan jag åtminstonde träna några gånger i veckan. Superskönt under själva passet, men efter 30 minuter var jag helt svimfärdig. Drack en återhämtningssmoothie, tog en nötbar och gick hem. Trots att klockan bara var 11.00 då så var jag tvungen att lägga mig i soffan och somnade till. Vaknade när min kille kom hem och efter det har jag inte orkat stå upp (tre timmar sedan nu). Det är som att min kropp verkligen inte vill träna just nu.

Har någon av er varit med om liknande? Hur klarar man frustrationen av att inte göra saker man mår bra av? Några tips på superenkla övningar man kan göra som ändå är bra för att behålla styrkan i kroppen?

// It feels like it’s a little taboo to complain when you are pregnant because everything is supposed to be so wonderful all the time. And obviously it is so to a large extent, except when it comes to the things I want to do to feel good. It is a constant challenge to put the own ego aside for something bigger. I love challenges and also this. But some days it feels a bit heavier than others.

For example, I have not been able to workout a number of weeks now because I got contractions. Instead, I had to take walks, but only slow and a maximum of four kilometers, then the body says no. Every day I have such a strong desire to workout, and the four remaining months seems like an eternity. Now the rehab training feels like a luxury weighed against not being able to train at all.

Went to the gym this morning in the hope that if I take it quite calmly, without weights and a lot of rest, so I can train At least a few times a week. Super Nice during the session, but after 30 minutes I was quite faint. Drank a recovery smoothie, took a nut bar and went home. Although the clock was only 11:00 I was forced to lie down on the couch and fell asleep. Woke up when my boyfriend came home and after that I have not been able to stand up (three hours ago now). It’s like my body really does not want me to work out right now.

Have any of you experienced similar? How do you handle the frustration of not doing things you feel good about doing? Maybe some tips on super simple exercises you can do that anyway is good to maintain the strength of the body?

Kommentera | Translate


Annons



Laddar