Annons
Annons


Hur det ärligt går med träningen…


Så kom vi till det här med träningen. Nu har det gått ungefär 1 1/2 månader sedan förlossningen och jag var så sjukt peppad i början. Gjorde mina magaktiveringar och knipövningar dagligen. Körde även ett träningpass för en vecka sedan och tänkte att jag skulle börja träna mer var och varannan dag. Men helt ärligt – hur ska man orka när man är uppe större delen av nätterna? När Nico sover på dagarna är jag ganska slut och försöker få all sömn jag kan få själv då.

Annons

Antar att det blir bättre ju längre tid det går, men för tillfället känns det som att barnvagnspromenader är det absolut enklaste att få till. Man får kanske inte ha för höga krav på sig själv! Det är lätt att tänka att man ska göra allt på en gång; ta hand om bebis, vara supermamma, jobba, äta hälsosamt hela tiden, träna varje dag och se fräsch ut. Kan säga att jag gör en, max två av det jag nyss nämnde (ta hand om bebis klarar jag varje dag 🙂 ).

Visst saknar jag att vara vältränad och stark igen, men den tiden får komma när den kommer. Man kan inte pusha sig själv för hårt.

traning2

Tycker ändå det är coolt hur fantastisk kroppen är. Trots att jag äter som en häst, massa kolhydrater och fett, inte tränar och sover dåligt – så börjar kroppen ändå återhämta sig mer och mer för varje dag. Visst, midjan är några cm bredare än innan och jag har 1-2 kg till vad jag vägde innan, men ser ingen anledning att stressa längre. Det finns en viktigare uppgift just nu 🙂

Kommentera | Translate


Annons



Laddar